Change of plans

När livet överraskar och gör en 360 graders sväng är det bara att hålla i sig och hänga med så gott man kan. 

Så kan man beskriva mitt liv de senaste månaderna. Så hur förklarar man för nära och kära att man helt och hållet kommer strunta i sina tidigare livsplaner och börja helt om från noll? Det var ingen lätt uppgift kan jag berätta men jag har hållit fast vid min magkänsla och vågat göra nya planer för framtiden. Och för första gången i mitt liv känns det som om jag äntligen är på rätt väg. 

För en månad sedan svävade jag på rosa moln och hade precis fått mitt drömjobb och livet kunde inte ha sett bättre ut. Men vart jag än gick så hade jag en konstig känsla i magen, en känsla som gav mig tvivel om vare sig jag skulle åka iväg utomlands eller inte. För att göra en lång historia kort så beslutade jag mig till sist efter mycket funderade att tacka nej till jobbet och stanna hemma. Nu kanske det här låter konstigt, vem skulle välja att stanna hemma och bo med sina föräldrar och bli arbetslös framför att jobb utomlands på någon varm exotisk ö? Bra fråga, men jag följde min magkänsla och känsla som uppstod när jag äntligen hade gjort mitt beslut är obeskrivlig. Det kändes så himla skönt! Äntligen skulle jag få ett år, en sommar som jag skulle komma ihåg. Få jobba med det jag älskar, se min prinsessa till kusin växa upp, följa med min lillebror som är i militären, helt enkelt bara få uppleva livet!

Jag är lyckligare än någonsin, har en fin familj runt omkring mig, har precis sökt in till skolan, kan välja att bara ta det lugnt en dag, ska ha ett långt och skönt sommarlov och vet äntligen vad jag vill göra med mitt liv. Men min kärlek till äventyr kommer aldrig försvinna, så i maj drar jag iväg till Kroatien!

Questions & Answers

Ska man söka till finska eller svenska företag?

Som finlandssvensk har man ju den fördelen att man också kan söka till de svenska reseföretagen, och det är kanske något man funderar över om man till exempel som jag är lite svagare på det andra inhemska språket och funderar om man klarar sig. Men för mig har det inte varit något problem med det finska språket utan så länge man jobbar med barn så klarar man sig till 100% med sin finska. Och med kollegorna är det ändå engelskan som används. Om man söker till ett finskt företag blir det även enklare med allt pappersarbete, visum, lön osv. Men pratar man bara finska så kan man ju självklart söka till de svenska företagen!

Hur fungerar rekryteringen och vad händer på intervjutillfället?

Som oftast så börjar det med att man skickar in en ansökan med sin CV, ett fritt formulerande brev samt svarar på några frågor angående tidigare erfarenhet osv. Därifrån blir man vald till att göra ett elektroniskt "personlighets test", där man svara på frågor och påståenden, för att de ska kunna se om man som person passar till jobbet. Klarar man det, så blir man vald att göra ett till test som består av påståenden, och man ska svara på hur bra det stämmer in på en själv, samt hur man beter sig i vissa livssituationer. 

Klarar man sig därifrån så blir man inbjuden till en rekryteringsträff med andra sökanden, med gruppuppgifter, övningar, presentationer och personlig intervju. Före detta tillfälle ska man oftast förbereda någon presentation av sig själv eller något liknande, varierar från företag till företag. En oftast riktigt rolig dag med lekar och övningar, absolut inget att vara rädd för. 

Var arbetsspråket finska eller svenska?

I Turkiet jobbade jag på både finska och svenska. På min namnlapp fick jag både finska och svenska flaggan, vilket gjorde att jag tog hand om både de finska och svenska barnen. Detta är ju förstås en riktigt bra sak, att jag pratar två språk flytande, att jag kan hjälpa dubbelt mera gäster, men också väldigt krävande ibland. Vet inte hur det kommer bli nu är jag åker iväg men jag antar jag kommer hjälpa gäster med alla de språk jag kan. 

Går man någon "utbildning" före man börjar jobba?

För två år sen när jag jobbade för Nazar åkte vi två veckor på förhand till Turkiet till ett av företagens hotell och bodde där och hade utbildning tillsammans med alla andra nya guider. Vi lärde oss mera om företaget, om våra nya kollegor, om landet och jobbet och vi lekte och vi lekte!! Vi fick också lära oss om hur man ska presentera sig själv och hålla "show" och kunna bjuda på sig själv. Vi hade även danslektioner för att lära oss alla minidisco danser. 

Akademin är en väldigt rolig tid och där får man en försmak av det som man kommer jobba med det kommande halvåret. Med TUI vet jag inte riktigt ännu hur det blir men hörde lite rykten om en utbildning på Mallorca så får se vad det blir för roligt!

Hur länge stannar man utomlands? 

Det vanliga är att man stannar en säsong, tex april-november, på en destination där det är säsong då. Sen kan man förflytta sig till Thailand till exempel när deras säsong börjar i november, och sen kan man jobba så året runt. 

Hur ser arbetstider och arbetsdagar ut, lediga dagar, semester osv.?

Arbetstiderna varierar väldigt mycket, det kan hända att man en dag jobbar 13h och en annan 7h, det beror helt på hur ens schema ser ut. Oftast så har man en dag i veckan ledig och några dagar i veckan kvällen ledig. Vilket gör att man alltid har en fast ledig dag att se fram emot om man har det jobbigt. Semester dagar varierar också väldigt från företag till företag. TUI följer den finska lagen och då samlar man x-antal semesterdagar varje månad som man sen får ta ut när det passar. 

Var bor man? 

Detta varierar och är olika från destination till destination. På vissa destinationer bor man på hotellet där man jobbar, medan man på andra får bo i lägenhet med de andra guiderna. Bor man i lägenhet händer det ofta att man delar den med någon annan men man har fortfarande ett eget sovrum och delar på kök, badrum osv. 

Men beror på vilka möjligheter som finns på destinationen och de strävar alltid efter att hitta något så när hotellet som möjligt. 

Varifrån kommer barnen/kollegorna som man drar klubben åt?

Som nästan allt annat så varierar det här också, beroende på vilket företag man jobbar för. Jobbar man för Nazar som jag gjorde, så har man endast kollegor och gäster från Finland, Sverige, Norge, Danmark eller Island. Vilket gör det ganska trevligt eftersom vi alla är ganska likasinnade och har lätta för att jobba med varandra. Med TUI däremot som är ett företag med gäster och anställda från hela världen, kommer man träffa på barn och kollegor från alla världens hörn. 

I vilken ålder var barnen?

Nazar har klubbar för tre olika åldersgrupper, de yngsta 4-6 år, 7-11 och tonåringarna 12-16. TUI har ungefär samma åldersgrupper, med 3-5, 6-11 och 12-15, sen har TUI även för de riktigt yngsta gästerna 0-3 år. Så man jobbar med barn och ungdomar i alla åldrar. 

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Nu vet jag ju inte hur min vardag kommer se ut denna gång men kan berätta om en vanlig arbetsdag i Turkiet. Dagen börjar med att man vaknar och ställer sig till jobbet, man kollar sitt schema för att se vilken klubb man ska jobba i och vilka kläder man ska sätta på sig och behöver ha med sig. Sen åker man till hotellet och äter frukost. Kort därefter så samlas man med kollegorna för att planera förmiddagens program. Varje dag hade ett eget tema som man planerade aktiviteterna efter. Sen när barnen börjar dyka upp skriver man in dem och börjar på. Efter förmiddagens klubbar äter man lunch och hinner ha en lite paus mellan klubbarna. Då hinner man vila eller så kör man en poolrunda och marknadsför klubbarna genom att dela ut ballonger eller nått liknande. Eftermiddagen börjar man på samma sätt med att planera efter tema. Vissa dagar kan barnen också välja att delta i en danskola eller i simskolan. 

Har man kvällen ledig så åker man tillbaka till lägenheten och äter och hittar på något roligt med de andra som är lediga. Jobbar man kväll så äter man middag på hotellet och hinner vila före minidiscot börjar. Minidisco har man varje kväll tillsammans med de andra barnklubbarna på hotellet, då dansar man på scen en timme tillsammans med barnen, och detta är något av de roligaste jag varit med om!

Efter minidiscot åker man hem och stupar rakt i säng eller så har man lite extra energi och drar ut för att dansa och festa lite. Släppa loss helt enkelt. För sen igen nästa morgon är det samma sak igen.

Hurdana aktiviteter höll man på med i klubbarna?

Det är bara fantasin som sätter stopp för hurdana aktiviteter man hittar på till klubbarna. Det kan vara nästan precis vad som helst. Men för varje dag finns det ett speciellt tema som man planerar aktiviteterna efter. För de yngsta kan det tex. vara superhjälte dag, då vi klär ut oss till superhjältar tillsammans med barnen. Barnen får ansiktsmålningar och göra egna capes, sen beger vi oss ut för att rädda som exempel hotellets glasskiosk. Eftersom man jobbar med barn så är det som sagt bara fantasin som sätter stopp för vad man kan hitta på. För de äldre barnen kunde temat vara poolgames, då slutade det nästa alltid med att vi spenderade hela dagen i vattenparken som fanns på hotellområdet. Där körde vi olika tävlingar och stafetter, väldigt roligt för både barn som ledare. Med tonåringarna planerade man inte riktigt lika mycket på förhand för det berodde ganska mycket på hurdana ungdomar som kom till klubben. Oftast så kollade man lite vad de var på för humör och frågade vad de själva ville hitta på. Det kunde vara allt från strandhäng, kortspel till fartfyllda aktiviter vid havet. 

Så man har verkligen fria händer när det kommer till aktiviteterna, så länge man följer åtminstone lite av det tema som finns så blir det för det mesta riktigt bra. 

Klarar man sig på den lön man får?

Detta var något av det första jag tänkte på när jag fick höra hurudan lön jag skulle få. Jag tänkte nog att det aldrig kommer gå, hur ska man kunna göra något utanför jobbet med så lite pengar. Men så här i efterhand så tycker jag att det gick hur bra som helst. Som alltid när det kommer till pengar så beror det helt på hur man är som person och hur man lever och hurdant förhållande man har till pengar. Men med tanke på att man har ledigt en dag i veckan, då man har möjlighet att spendera pengar så borde man få det att gå ihop, men visst fanns det kollegor som i slutet av månaden var helt utan pengar. Det beror också på hur man prioriterar. Vill man sätta sina pengar på att festa varje kväll eller på en utfärd på sin lediga dag? Festandet är ju en väldigt stor del av guidelivet men jag tycker själv att jag lyckades balansera allt detta ganska bra och fick både släppa loss och festa ibland och en annan dag valde jag att spendera pengar på en utflykt istället. Detta är absolut ingenting jag ångrar. Jag är väldigt glad över att jag reste runt när jag hade möjlighet och inte bara hade minnen från att jag bara jobbade. Men tillbaka till frågan, klarar man sig på lönen. Jaa, det gör man. Jag hade till och med pengar över när jag åkte hem, men som sagt detta varierar från person till person.

Get your dream job

Nu har du ännu chansen att få världens bästa sommarjobb. Har du alltid drömt om att få åka iväg utomlands för att jobba och tycker om barn eller sport och att umgås med andra människor samt brinner för serviceyrket, då tycker jag du ska lämna in en ansökan. För TUI:s ansökningsprocess är ännu igång. Så är du intresserad ska du gå in på TUI:s hemsida för mera information om både ansökningsprocessen och de positioner som finns lediga.

Jag minns ännu känslan jag hade när jag stod på flygplatsen för två år sen före jag åkte iväg till Turkiet. Jag kände mig förväntansfull men på samma gång nervös, osäker men också trygg. Det positiva med att åka iväg utomlands och jobba tillsammans med ett företag som t.ex. Nazar eller TUI är att de tar hand om en. Man vet att man har någon som ser efter en och någon som ordnar allt det  där praktiska, så som visum. Det känns tryggt att åka iväg och lämna sin familj och vänner för man vet att man kommer få en ny familj och nya vänner från hela världen på destinationen. 

Så jag uppmuntrar verkligen dig som saknar det lilla extra i vardagen och vill ha en liten utmaning, SÖK, det värsta som kan hända är att du får ett nej, och redan rekryteringsprocessen kommer bli en erfarenhet mera. 

A new beginning

Det nya året välkomnade oss med en bitande kyla som jag tror ingen av oss var riktigt beredda på. Här hos oss uppe i Österbotten har termometern kunnat ligga över -20 strecket. Men med kyla kommer solsken och vi har fått se solen nästan varje dag vilket gör att jag inser hur mycket jag saknar värmen och solen. Förhoppningsvis så kommer jag snart få veta vart, hur och när jag får flyga iväg till värmen. 

wanderlust (n.) A strong desire or urge to wander or travel and explore the world.

Som jag nämnde tidigare så har jag alltså fått jobb på TUI (finnmatkat). Jag kommer jobba som Kids Club host på ett hotell någonstans ute i världen och i och med det nya året kommer mina förberedelser för det här börja. Jag har ännu inte fått någon information om när jag kommer flyga iväg eller var ute i världen jag kommer jobba. Sitter förstås och dagdrömmer om destinationer som till exempel Sri Lanka, Mauritius eller Jamaica, ju längre bort från kalla Finland desto bättre. Men det återstår att se vart jag kommer få åka. 

Men som sagt så har förberedelserna börjat och det är mera jobb än man kunde tänka sig. Det är papper från polisen, förnyelse av pass, massor med dokument som krävs för att man ska kunna få sitt visum, visumansökan osv. Det är inte alltid så lätt som det låter, att man tar sitt pick och pack och åker iväg, utan det är mycket jobb som ligger bakom det.

Bali del 2

Här kommer nu andra och sista delen av vår Bali resa. Efter våran fina dag på stranden beställde vi båtbiljetter till en ö utanför Bali. Så resten av veckan spenderade vi mestadels på Gili Trawangan som är en av tre öar mellan Bali och Lombok. Det var en och en halvtimmes resa från hamnen i Bali och vi var lite rädda att ta båten eftersom en vecka tidigare hade en båt exploderat men vår resa gick bra.  Vi hade helt underbart väder vilket gjorde att vi kunde sitta på taket på båten. Det var såå härligt, vi hade en svalkande vind, solsken, skön musik och en kall öl i handen. Vi var nöjda. Redan i hamnen kunde vi inte tro våra ögon, vi var helt chockade över hur fint allt var. Vem hade kunnat tro att man skulle hitta sitt paradis här. Vattnet var turkost och båtarna var färgglada! Tänk dig paradiset som du ser på filmerna.. så såg det ut!

Det fanns inga fordon på ön så för att ta oss till andra sidan ön där vårt hotell var, fick vi ta häst och kärra. Jag som är en sån djurmänniska gillade det verkligen inte, men man kan inte göra något annat än hoppas att de tar väl hand om hästarna och att de blir bra behandlade. Hästarna används till allt av lokalbefolkningen, och det kändes som om man kommit bakåt i tiden. I mitten på ön bor lokalbefolkningen och det var så smutsigt överallt, husen var små och det såg så fattigt ut. Vi blev väldigt förvånade till en början. 

Närmare kusten och havet fanns hotellen där alla turister bodde. Där bland de fina hotellen märkte man inte alls av fattigdomen. Bilderna här nedan är från vårt hotell.

Vårt hotell var riktigt fint också. Vi var alla riktigt nöjda med det fastän det var på andra sidan ön. För er som inte känner till Gili, så nu när jag pratar om ö, så är det ingen stor ö. Gili kan man cykla runt på ungefär 2h. Alla restauranger och affärer fanns på andra sidan ön men vi hyrde cyklar och cyklade till "staden". Staden på den här ön var ju inte stor precis så civilisationen kanske passar bättre. Det är ett par kilometer att cykla men det var så värt det för vägen dit var som en dröm.

På kvällen bestämde vi oss för att gå och besöka deras lokala matmarknad som vi hade hört talats om. Där fanns en massa indonesiska rätter man kunde välja mellan och det mesta var ganska starkt kryddat. För mig som inte gillar stark mat eller indonesisk mat överhuvudtaget så blev det att titta på, jag fick nöja mig med vinet som det bjöds på. 

Nästa dag ägnade vi oss mest åt att utforska andra sidan av ön och testa på paddle boarding eller stand up paddle. Det var inte alls så svårt som man skulle tro, vi höll oss alla på brädan. Och för mig som har världens sämsta balans gick det förvånansvärt bra för. Det var också så häftigt när vattnet var så klart så man kunde se havsbotten under sig.

 

På eftermiddagen och kvällen chillade vi bara vid poolen, några av oss passade på att testa hotellets spa. Efter massagen sprang vi ut till de världsberömda gungorna för att ha vår lilla, obligatoriska photoshoot. Det var såå fint! Det går inte att misslyckas med en bild där. Vår sista kväll på Gili spenderade vi vid poolen genom att beställa billiga drinkar för att sen ställa oss i ordning för att gå ut och uppleva Gili Ts nattliv. Kvällen eller rättare sagt natten var hur rolig som helst och slutade minsann oväntat men alla kom sig hem som tur. Vi kom ifrån varandra under kvällens lopp så det var roligt att höra allas berättelser vid frukostbordet nästa dag.

 

Vår sista dag njöt vi bara av att ta det lugnt. Vi hade i princip inga planer så vi chillade vid poolen och besökte en annan strand.

I båten tillbaka till Bali tror jag vi alla sov minst en timme. Så skönt! Vårt hotell sista natten i Uluwatu, Bali var helt sjukt fint, vi hade bokat lyx villor, med egen pool och soluppgång och nedgång från fönstret. Alltså så sjukt fint var det, kommer nog kanske aldrig igen bo så där flott igen! Sånt kunde man vänja sig vid men någon annanstans än i Bali skulle nog det där kosta en förmögenhet. Eftersom utsikten från vår villa var rakt framför soluppgången planerade vi att vi stiger upp kl. 6 för att kolla på den och det var helt klart värt det för det var riktigt fint. Så mycket på den här resan var såå fint, min bästa resa hittills!

Innan vi åkte iväg mot flygfältet hann vi ännu åka till det kända Uluwatu templet. Just när vi var där hade de nån slags högtid för det var sjukt mycket folk där. Vi fick också ta del av nån slags teater och dans som de hade, det var ett skådespeleri som spelade upp folkets historia. En rolig upplevelse verkligen. För att ens få gå in på området, som för övrigt var så enormt stort, så var man som på de flesta tempel, tvungen att ta på sig en sjal runt midjan. Vår taxichaufför, som vi tidigare hade använt oss av guidade runt oss på området och berättade om templet och dess historia, ritualer osv. Jag tror vi alla tyckte att det var väldigt intressant att lära sig om hinduismen och dess kultur.

 

En helt otroligt underbar resa som jag kunde skriva hur långt inlägg om som helst. Det fanns ingenting med Bali som jag inte gillade, det var verkligen paradiset och sådant som man drömmer om och ser på film. Resan var med andra ord 100% lyckad och ressällskapet var super! Ångrar verkligen ingenting, är så glad att jag valde att åka och hälsa på Emilia och har på samma gång fått nya vänner från hela världen. 

Som sagt så blev ju detta inlägg kortfattat men är det någon som funderar på att åka iväg till Bali så tveka inte på att fråga om det är något ni undrar över. Är ju verkligen inget proffs men om ni är sugen på att veta namnet på lyxvillan vi bodde i!!! så säg till!

Bali del 1

Efter en vecka i Australien åkte jag och Emilia tillsammans med hennes kompisar till Bali. Alla dagar hade vi fullproppade med program och vi valde även att byta hostell nästan varja natt för att på så sätt få åka runt lite och se så mycket som möjligt.

Första natten i Bali spenderade vi i Kuta även fast vi blivit rekommenderade att inte åka dit. Men eftersom det låg nära flygplatsen och vi inte tänkte spendera mycket tid där så hade de andra kommit överens om att det inte spelade någon roll var vi bodde. Det första vi gjorde på morgonen var att växla "lite" pengar och vips så var vi miljonärer. Flera av oss valde att växla ungefär 200€ som motsvarade 3 000 000 miljoner indonesisk rupiah. Kan påpeka att det är väldigt billigt att leva i Bali och speciellt att backpacka som vi gjorde, så jag klarade mig en hel vecka med dessa pengar. På väg mot risfälten i Ubud, som var vår ursprungliga idé, stannade vi spontant utanför stan för att testa på rafting (forsränning), som vår taxichaufför föreslog. Såå kul var det och naturen runt floden var helt magisk!

Sen efter åkte vi vidare mot risterasserna. Vägen dit var lite skrämmande här och där. Broarna var små och skrangliga och vägarna var smala och kurviga. Vi körde mitt bland lokalbefolkningens byar vilket jag gillade, och det var intressant att se hur de bor men samtidigt sorgligt. Det var inte alla gånger en fin syn.. sopor som bränns överallt, och höns, hundar och katter som springer lösa runt husen som ser ut att vara fallfärdiga. För de som rest mycket så är detta inget nytt men varje gång blir man lika tagen av allt detta. Trafiken var kanske det som jag blev mest förvånad över, har aldrig rest till en plats där det funnits så mycket farlig trafik, där alla kör hur dom vill. Tanken var i början av resan att vi skulle hyra vespor men efter att vi såg trafiken tror jag ingen av oss ville sätta sig på en vespa. 

Tillbaka till Ubud och risfälten. Det var så himla fint vid risfälten och alla färgglada saker de sålde där. Lite tråkigt att där fanns massor med turister så det kändes inte riktigt trevligt, så skulle vi åka igen skulle vi antagligen välja en mer lugnare plats. Som avslutning på dagen åkte vi till Monkey Forest i Ubud. Det var i regnskogen med gamla byggnader, tempel och statyer och det var riktigt coolt. Det var både gulligt och lite läskigt med alla apor runt omkring en. Emilia fick mat en apa med banan som blev överlycklig. Man märkte verkligen hur vana aporna var med alla turister som ville ta selfies med dem. 

Under hela vår dag hade vi vår taxichaufför med oss och för hela dagen betalde vi 600 000 IDR tror jag. Det motsvarar ungefär 40€. För det priset skulle man ju inte ens komma till Esse från Jakobstad här i Finland.

Vår andra dag i Bali åkte vi till stranden i Seminyak. Kan ju nämna att vi nu då hade bytt hostell och flyttat närmare stranden. Före vi åkte till Bali och kollade vad de hade lovat för väder så skulle det regna varje dag. Det regnade faktiskt riktigt ordentlig de två första nätterna men sen under dagen var det lika varmt och svettigt igen. Så nu passade vi på att ta en riktigt hel dag på stranden. Emilia och några till testade på att surfa men vågorna var så dåliga så det gick inte så bra. Lunchen åt vi på en sån fin restaurang som tillhörde ett lyxhotell och det märktes verkligen på pris, utseende och personalens beteende. Maten var dock fantastisk men dyr för att vara i Bali, vi beställde också massor med drinkar så vår räkning landade till slut på 2,3 MILJONER. Det var helt klart värt varje miljon haha! Vi kände oss verkligen som några små bortskämda rich kids.

 

 

Take me back to Australia

Julstressen har vi förhoppningsvis lämnat bakom oss och fått njuta av en underbar jul tillsammans med nära och kära. Nu blickar vi framåt och väntar på det nya året. Men med snö och kyla här i Finland tänkte jag blicka tillbaka till något varmare och soligare, de bästa dagarna i mitt liv. Med tanke på att min blogg fungerar som en dagbok för mina resor så tänkte jag det vore roligt att få drömma mig tillbaka till en väldigt speciell resa som jag gjorde några månader tillbaka och på samma gång få berätta om den resan till er.

17 september och mitt i stressen med mitt examensarbete och på slut rakan med mina studier packade jag min rinkka och åkte iväg till andra sidan världen för att hälsa på min bästa vän Emilia som studerar där. Efter många timmar väntande och x-antal flygningar kom jag äntligen fram till, Brisbane, Australien. Och där på flygplatsen stod hon och väntade med välkomst skylt och allt finaste Emilia.

Jag och Emilia hade skypat en hel del före min resa och planerat vad vi ville hitta på under tiden jag var på besök. Emilia hade på samma gång som jag besökte henne lov från skolan så hon ville också ta tillfället i akt och resa runt lite och se nya platser. Fastän man planerar allt in i minsta detalj så fick vi ännu en gång konstatera att kanske det är bättre att improvisera ibland. Min tid i Australien handlade för det mesta om plan B, men minst lika kul hade vi det ändå.

En dag som jag aldrig kommer glömma är när vi tog bussen till Currumbin Wildlife Sanctuary. Där fick vi båda två kryssa av "att se en koala och en känguru" från våra bucketlists. Jag och Emilia är väldigt lika som personer och gillar spontana resor och äventyr. Tillsammans med koalan och kängurun fick vi också föreviga resan med en selfie. Lifegoal achieved! Vi blev båda två väldigt sugna på att ta hem en koala att mysa med. 

Sen utmanade vi oss också på en "Tree Top Challenge". Det var en äventyrsbana uppe i träden på lite skrämmande höjder. Vi fick både klättra och svinga mellan träden. En riktigt kul utmaning. På vägen hem stannade vi vid Tallebudgera Creek för att titta på solnedgången. Allt var så himla fint fastän det inte var den allra mest häpnadsväckande solnedgången, men sällskapet kunde man ju inte klaga på. 

Dagen efter hyrde vi en bil och körde hela vägen upp till Noosa Heads. Plan A, Moreton Island, blev det inget av men sämre blev det minsann inte av att ta en 3 och en halv timme biltur till Noosa. En underbar liten stad med en fullproppad strand. Istället för att lägga oss på stranden och slösa bort våran tid gick vi ut till nationalparken. Och det är nog ett av dom finaste ställena jag har varit till. Vi började med att gå längs med klipporna och gick sen tillbaka via den subtropiska djungeln. Det hela var taget som ur en film och vi kunde inte låta bli att leka lite Tarzan och Jane. Till kvällen hittade vi ett proppfullt hostell i Noosa där vi efter många om och men spenderade natten. På morgonen åkte vi tillbaka till Brisbane. Båten till Moreton Island var återigen fullbokad så vi styrde kosan mot Stradbroke Island istället. Vilket visade sig bli en helt fantastisk upplevelse.

Bilfärden mot Stradbroke Island började med att vi såg en vild koala bredvid vägen. Med andra ord så började dagen perfekt. Kan ju tillägga att under hela den här tiden körde Emilia våran bil och jag själv fungerade som kartläsare samt fotograf vilket inte var det enklaste ibland haha. 

Väl framme efter både bil, buss och båttur började vi med att gå naturstigen på ön, som för övrigt är enorm. På vägen tillbaka till stranden hann vi se alla möjliga underbara utsikter och ta ett och annat foto. Vi såg också vilda delfiner och valar ute mot horisonten. Det är helt otroligt hur fint det är där.

På vägen hem dog våra telefoner men vi hittade otroligt nog tillbaka i mörkret utan gps och dessutom utan att köra fel alltför många gånger. Vår röda pärla var också lika fin som när vi startade. 

Sista dagen för mig i Australien spenderade vi med att båda packa våran rinkka och åkte sen iväg mot Brisbane och nästa äventyr. Emilia hade nu fått ordentligt lov från skolan så nu skulle del två av våran resa börja. Tillsammans med Emilias kompisar skulle vi åka till Bali. I väntan på flyget och Emilias kompisar satte vi oss ner på ett mysigt café mitt i hjärtat av Brisbane med en öl i handen. 

Bali och resten av resan får ni läsa om i ett annat inlägg.